Det mesta är elände

Som rubriken säger är det, mycket därför har jag inte skrivit på länge - orkar inte.
Nu under de senaste dagarna har jag dock försökt ta tag i problemen. I dag ska jag till soc för att förhoppningsvis få ekonomisk hjälp, kan inte leva på endast de 5000/månad jag får från f-kassan samt mina vänner längre. Har tagit mina sista slantar o betalat av en del skulder så nu är det upp till samhället att hjälpa mej.
Har också kontakt med psykvården efter en utredning på AF som förordade det. Visste iofs redan att jag inte mår bra, men det behövs ibland någon eller något som ger en spark i rätt riktning för att man ska ta steget.
Men detta är allt annat än roligt. Grundproblemet är att jag är utan jobb och därmed utan pengar, o har så varit alltför länge.
Det sägs att pengar inte är allt, men det är tusan så bra att ha så mycket så att man åtminstone kan bo och äta. Det har inte jag haft på ganska länge, därav vännernas hjälp. Sen kan man inte utnyttja dem hur mycket som helst, så nu bits det i det sura äpplet...